Backa ett par steg för att komma framåt

Stress. Stress. Stress. Det finns inget ord jag ogillar mer i hela värlen. I möjligaste mån försöker jag undvika att säga det där ordet högt för varje gång jag gör det eller hör någon annan säga det så känner jag hur pulsen stiger, hjärtat tar ett skutt och hjärnan börjar koka. Just nu är jag inne i en period som är minst sagt hektisk. En uppsats som ska skrivas, otydliga direktiv och ett misstag från handledaren som fått oss att göra om det vi skrivit hela tre gånger. Inte det roligaste som kan hända men vi gör så gott vi kan och hoppas få raka besked på dagens handledning. Ibland blir det för mycket, det känner jag nu när min panikångest knackar på och ger mig hjärtklappningar och svårt att andas. Dags att varva ner skriker kroppen och jag kan inget annat än att hålla med. Ta några djupa andetag, prioritera det viktigaste och tillåta mig att slappna av mellan varven. Jag har lärt känna min kropp, när jag är nära att ta ett steg utanför vad kroppen klarar av och nu är jag där och behöver backa för att ta kunna några steg framåt. I kväll ska jag tillåta mig vara, kanske baka, kanske träna, kanske ligga raklång i soffan och zappa på tvn. Det är helt okej oavsett vad jag väljer.




Kommentarer
Madde

Vi får se till att boka in en mysfika eller något snart!:-) Tror alla skulle behöva det i dessa tider! Puss!

2012-11-28 @ 22:05:50
URL: http://madeleinefallberg.blogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Jenny Pettersson

Mamma till sonen Malte 1 år. Radhusägare. Socionom. Kattägare till två ragdoll. Förlovad.

RSS 2.0