Och självklart är jag en av dem..
Dem uppmanar: Ta en vaccinationsspruta så håller du dig frisk
Jag tar en spruta och blir sjuk.
Min arm är öm och svullen (har sovit med en kudde under armen i två dagar nu och måste skippa Bh:n då jag inte kan föra armen i några konstiga vinklar)
Och igår kväll fick jag hög feber. Var varm som en kamin (tempen visade 38C) och vaknade upp helt feberfri imorse, vad händer?
Läste på bipacksedeln: 1/10 råkar ut för dessa biverkningar. Och självklart är jag en av dem som råkar ut för det!:)
Skyddad mot svininfluensan
"Jag kommer bli förlamad", var min första tanke när jag kände smärtan i min vänstra arm, ett par timmar efter jag tagit min vaccinationsspruta mot svininfluensan.. (tror jag har blivit LITE påverkad av media och allt ståhej omkring vaccination och allt)..
Dock kan jag avslöja att jag varken är förlamad eller lider av någon annan underlig biverkning,
förutom muskelvärken då!
Men jag var väldigt kluven innan, om jag skulle ta den eller ej?
Att jag valde att ta den beror på mitt yrke, att jag är undersköterska-
och jobbar med människor som är nedsatta..
Och så klart baseras mitt beslut på min mamma, som har njursvikt och är extra nedsatt!
Hade jag inte haft mitt jobb idag eller om mamma var frisk så hade jag faktiskt tackat nej, för det är lite läskigt att trycka in något i kroppen-
som till och med en del läkare varnar om..
Från det ena till det andra, nu ska jag fixa iordning lite mat innan Larry kommer hem!
Sen blir det kanske en promenix och lite mys framför tvn.. '
Med kanske lite chips, eller kanske godis till och med!..;)
Sambofällan kallas det visst?
Prinsessan Madeleine
Jag får ibland höra att jag är lik Madeleine, oftast av äldre människor.
Idag, när jag var på Ica i Adolfberg kommer det fram en tant till mig, när jag försöker välja kaffe och säger att jag är väldigt lik våran prinsessa. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, men mumlar något om att "jasså, jag vet inte riktigt." Sen tackar jag för hennes ord, för prinsessan är ju söt så det borde tas som en indirekt komplimang.. Eller något i den stilen.
Undra hur det skulle vara att leva hennes liv?;) Jag får låtsas att jag gör det, ibland.
Dock tycker jag att ända likheten är våra "välformade" ansikten!:)
Älskade låt, Let It Be..
"Let It Be" med Beatles, finns det någon finare låt?
Den ger mig både glädje och styrka, när vardagen är kämpig..
Just nu är det en massa frågetecken i mitt liv.. (för övrigt börjar min blogg förvandlas till en "mörkare" blogg, mitt inre speglar nog av sig en massa just nu)
Det är frågetecken om jobb, flytta eller stanna?, plugga/komma in? men framför allt det viktigaste frågetecknet, när ska jag få vara tillsammans med Per? På riktigt?
Just nu är det snurrigt, men det är en del av livet.. Om allt skulle flyta på, utan att vi kunde ta ställning till något så vore ju inte det heller bra!
Jag vet i allafall vad jag drömmer om just nu. En framtid tillsammans med Per. I samma stad, i samma lägenhet till 100%..:)
Om en liten stund blir det bio med AnnaPanna! Vi ska se Fame!
Någon som har sett den och vill dela med sig av en åsikt/kort recension?
En ond version av Ipren-mannen
Idag, när jag var ute på "powerwalk" så mötte jag en läskig gubbe i spåret, han såg ut som "Ipren-mannen" fast i en ond version.
Han stirrade på mig, jag stirrade tillbaka samtidigt som jag knöt handen om nycklarna i något slags försvar.
Vi var alldeles ensamma, ingen människa fanns i sikte och jag såg in i hans ögon som föraktfullt stirrade på mig.
Jag kände hur hjärtat började dunka och tankar om "våldtäkt" fanns där inom mig..
Med snabba steg forsatte jag förbi den onda "Ipren-mannen" och ett par steg senare så slängde jag en blick över axeln och då såg jag att han stod kvar på samma ställe och såg efter mig.
Behöver jag tillägga att jag så klart började löpa det fortfaste jag kunde, bort från honom..
Som tur var följde han aldrig efter mig och om det var min egen rädla som spelade mig ett spratt vet jag inte, men det var något konstigt med honom.. Och att han fortsatte stirra efter mig så där gjorde det hela så mycket mer obehagligt..
Idag slog det mig vilka begränsningar vi kvinnor har, på grund av idioter/avskum (kalla det precis vad ni vill) som både tar våran frihet och förstör så mycket för kvinnor som kommer i deras händer.
Det är tragiskt att vi kvinnor ständigt ska leva i skräck om vi vistas ute på fel tidpunkt..
Min värld har begränsats betydligt sen jag fått höra om alla våldtäckter som varit här i Örebro.
Jag vågar till exempel inte gå hem från krogen längre.. Jag ringer alltid Per som kommer och möter mig.
Att ta en spontan promenad på kvällen är helt uteslutet och de gånger jag måste cykla hem från jobbet sent på kvällen så känner jag verkligen skräcken i hela kroppen.
Men det är också tragiskt för alla de män, som aldrig skulle göra en kvinna illa(vilket är majoriteten) som blir bemötta med misstänksamhet.. Jag ser själv alltid misstänksamt på de män jag möter de få gånger som jag måste cykla hem hem själv efter jobbet.. Att se skräcken i en kvinnas blick som riktas mot en själv måste också vara fruktansvärt att uppleva!
Tummen ner för Ipren-mannen, i en ond version!
Härlig start!
Efter en powerwalk på 60 minuter med min granne så möts jag av en stor tallrik gröt, ett kokt ägg och lite kaffe på det av min kära sambo! Kan dagen börja så mycket bättre?
Nu ska vi snart ge oss iväg till Eyrabadet och dra ett par simtag (Och sjävklart bubbla en massa!)
"Kroppslig självkänsla handlar om att utveckla känslan för sitt eget värde. Det handlar om att glänsa och inte inte be om ursäkt för den man är. Det handlar om att gå utanför sina egna gränser och det är en insikt om att vi är mer än en klädstorlek, en figur, ett utseende eller en förmåga. Sådant definerar och begränsar dig inte om du inte tillåter dig själv att göra det. Det är ditt val. En storlek säger ingenting om dig- det är bara ett faktum. Det säger inget om vem jag är eller vad jag gör, vad jag gillar eller ogillar, mina glädjeämnen och sorger.
Betrakta dig själv som ett konstvärk, det finns bara en av dig i hela universum, DU ÄR UNIK!"
"Älska din kropp som den är"
Jag tänkte nu dela med mig av lite kloka ord från författaren samt mina egna åsikter och funderingar om det.
"Våra kroppar har blivit en soptipp för alla våra ouppfyllda drömmar, frustrationer och tvivel. De får bära skulden för vår brist på framgång, våra misslyckade relationer och våra olyckliga liv. Vi har tappat vår kroppsliga självkänsla och därmed också vår allmänna självkänsla.."
"Har du någonsin kommit på dig själv med att tänka att du inte vill göra vissa saker för att du är för tjock, för kort, för ful eller för lång? För otränad eller helt enkelt inte passar in?
Eller tror du kanske att livet kommer bli perfekt och att alla problem försvinner om du bara går ned i vikt"?
I såfall har du kanske en negativ kroppslig självkänsla..
När min kroppsliga självkänsla var som lägst så lät jag bli att köpa vissa plagg, som jeans för att jag skulle vänta på att "bli smalare" så dem skulle sitta bättre. Jag minns också att jag köpte en kjol i en alldeles för liten storlek för att jag skulle kämpa mig ner i den genom bantning och överdriven träning..
Den där kjolen hängde kvar i garderoben under det sista året i gymnasiet, som ett elakt budskap..
"haha, du är tjock och du kommer aldrig passa för mig"
Om du känner igen dig i det här,
lämna då gärna en kommentar där du berättar på vilket sätt du kan känna igen dig?
Energikick av blodpudding
Det här kan jag kalla för en hälsosamlunch som ger en energikick.
Jag skulle ljuga om jag säger att den slår en pizza på Montana
men jag har alltid gillat blodpudding så jag klagar då inte!
Snart är det dags för jobb mellan 13.30-21.00! Sen är det helg!! 
Vilken match!!
För övrigt är jag på "blogghumör" igen och känner för att skriva inlägg efter inlägg!!
Jag hoppas det håller i sig den här gången, att jag kan börja uppdatera minst en gång om dagen i allafall!
Jag är inte bara på "blogghumör", jag är också riktigt sugen på en värd förfest och en utgång på det!
Smider planer med fröken Persson på fredag!
Jag skulle inte tacka nej till att åka ut till Marieberg en sväng imorgon, köpa en fin klänning och en flarra vin!
Som jag skrev i mitt tidigare inlägg, det gäller bara att göra sånt jag mår bra av för att kämpa sig igenom de mörka timmarna!:)
Är jag lite höstdeppig?
Höstdeppig- Jag tror bestämt att jag faktiskt håller på att bli det.
Förra hösten mådde jag inte helt bra, och nu känner jag att vissa "symtom" är tillbaka.
Så det kanske är en liten form av "höstdepp" som spökar?
Jag har nu två val, att bädda ner mig i soffan, äta choklad och se på tv (läs:inte göra något alls)
eller komma fram till något som får mig att kämpa vidare, trots mörkret.
Här är några symtom på höstdepression, även kallat SAD..
* Du är nedstämd och håglös
* Du tappar intresset för sådant du normalt tycker om.
* Du sover mer men är ändå trött.
* Du har starkt sug efter kolhydrater
som godis och choklad.
* Du har svårt att koncentrera dig.
* Du drar dig undan och är mindre
social.
* Symtomen påverkar dig i ditt arbete eller i ditt sociala liv.
* Du får dessa symtom vid samma tidpunkt varje år.
Jag ska försöka göra saker som får mig att må bra nu- Umgås med familj, vänner & sambo, komma igång med träningen och försöka resa bort oftare (en resa till Norrköping är planerad i helgen!)
Det är bara att kämpa på, för jag är inte ensam om att känna så här- Nästan en halv miljon svenskar känner samma sak på hösten läste jag precis!
Keep up!:)
