Skakig

Känner mig fortfarande skakig efter den otäcka olyckan... Per har stöttat mig när jag analyserat händelsen ur alla vinklar - kunde jag gjort något annorlunda? Det som kändes jobbigast var att jag inte kunde göra något för att hjälpa kvinnan då det hände, hade jag varit en av de första på plats vid henne hade jag kunnat hjälpa till genom att tillkalla ambulans & hjälpa/stötta kvinnan när hon låg på marken. Nu var det redan flera personer på plats som gjorde det före mig och då kändes det rätta beslutet att överlåta hjälpen till de personerna som stod runt omkring kvinnan. När jag cyklade hem från olycksplatsen hade jag ändå ångest för att jag inte kunde göra något, när jag pratat igenom allt med min kloka Per så fick han mig att inse att jag tog det rätta beslutet då jag bara blivit ivägen om jag gått fram & försökt hjälpa till när det redan var flera personer som hjälpte henne. Men bilden av kvinnan, där hon låg på marken, finns  ständigt innanför näthinnan & jag hoppas av hela mitt hjärta att hon blir bra.



Kommentarer
Tanja

då det redan var så många på plats och ambulans redan var tillkallad så gjorde du rätt. det är ju inte jätte bra när det blir alldeles för många vid olycklsplatsen för då kan räddningspersonal få svårt och komma fram och det kan försvåra deras arbete. men jag förstår hur du känner

2011-11-17 @ 05:45:43
mollander

det är precis som du och din kloke per har kommit fram till Jeppe, du hade bara varit i vägen (med risk för att låta arrogant). Rätt beslut helt klart, men jag förstår känslan!



Ta hand om dig, du också min fina vän!

2011-11-17 @ 06:21:05
URL: http://http:/nineteen.blogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Jenny Pettersson

Mamma till sonen Malte 1 år. Radhusägare. Socionom. Kattägare till två ragdoll. Förlovad.

RSS 2.0