Per fick med mig till gymmet trots att jag inte alls kände för det!
Haft magvärk till & från. Stressad. Ledsen. Arg. Negativa tankar
Men "vanliga Jenny" som alltid ler trots att tårarna är nära försvann
Istället förblev jag lite ledsen tills Sara & Gustav (som var på plats)
fick mig att börja skratta igen. Köra lite axlar. Lite mage! Trots allt!
Jag har galet svårt att visa när jag är ledsen eller arg. Håller det inne..
Idag orkade jag inte hålla upp en fasad. Förblev lite tyst. Distanserad.
Och tro mig, det var i positiv bemärkelse för det är fan på tiden!!