Magical place
Det finns en magisk plats i mitt liv som får mig lugn. Hel. Drömmande.
När jag svänger in på den välbekanta skogsvägen kan jag inte låta bli att le.
Allt är sig likt, förutom saknaden av några granar som tidigare prytt vägen ner till stugan.
Stugan är för en okänd beskådare fallfärdig. Ett ruckel som borde rivas snarast.
Jag vet att tiden är inne, att det är dags att en gång för alla riva stugan. Bygga nytt.
Men på något sätt vill jag att den alltid ska stå där. Möta mig, med minnen. Min barndom.
Jag minns alla gånger familjen övernattade där. När mamma berättade sagor.
Om "fotspåren", en spännande historia som jag & lillebror älskade att höra.
Om och om igen. Pappa gav liv i sjön. Med påhittade namn & Sjöodjur.
Alla ställen i och runt om sommarstugan är fyllda med minnen. Glädje.
Nästan alla stenar, alla träd och stigar är välbekanta. Allt har ett liv.
När jag är där, inlindad av skogens trädkronor känner jag mig stark.
Jag vet att ingenting av det jag annars tycker är jobbigt spelar någon roll.
För det är här, i naturen, vid den magiska platsen som jag blir fylld av visdom.
Orosmolnen flyger av mina axlar direkt jag sticker ner tårna i det klara vattnet.
Jag får perspektiv på saker. Jag inser vad som är viktigt här i livet. För ett tag.
Jag behöver påminnas, i min ständiga iver att springa framåt genom livet.
Och den bruna stugan, i viken, med det kristallklara vattnet är min plats för att påminnas.
Kommentarer
Trackback
