Valmöjligheterna är oändliga. Allt står framme, det är bara att plocka för sig och njuta av livet. Men varför känns det då så tomt, som att öppna en Aladdinask och inte hitta de godaste bitarna? Lurad. Inget blev riktigt som du tänkt, som du planerat, som du bestämt. Plötsligt är utbudet av valmöjligheter begränsat, som antalet tillåtna klädesplagg inne i provrummet på Hennes & Mauritz. Och det är du som satt upp den där spärren, den där gränsen i ditt liv.

Jag famlade runt i blindo efter studenten, som en ökenråtta placerad i de norrländska skogarna. Jag ville så mycket, kanske för mycket ibland. Jag visste bara inte hur, tron till mig själv, till det jag kunde prestera var lika lågt som tidsvattnet i havsvikarna. Ordet ”möjligheter” fick magen att snöras åt, då jag inte vågade greppa alla möjligheter som fanns framför mig.

Idag kan jag blicka tillbaka och vara glad för att jag ändå provade på så mycket saker då, trots mina tidigare tankar om att jag slösade bort värdefull tid och ett gäng möjligheter. För att efterlikna mina dåvarande tankar på den tiden, så kan jag återigen jämföra med det beryktade smörgåsbordet. Tänk att du får äta precis vad du vill, alltifrån fläskfilé till bruna bönor. Det kändes helt enkelt som om jag valde fel, som om jag åt bruna bönor när jag smaka något mer exklusivt. Något som jag kanske aldrig skulle äta igen. Hjortlever?


Den där känslan av att kanske valt fel, de där tankarna om att livet kanske är lite mer än så här och vart är de
där förbaskade möjligheterna? Som nybakad student är det nog inte helt ovanligt att gripas av liknande tankar och känslor. För med student kommer frihet, det vet vi alla. För vissa är det räddningen, i det ibland slaviska pluggandet, för andra är det raka motsatsen. Det är tryggt att veta vad som kommer härnäst, vetenskapen om att någon annan styr ens liv, då behöver vi inte ta allt ansvar för vad som komma skall.

En dag står vi där, vare sig vi vill eller inte, med en studentmössa som pryder vårt välfrisserade hår. Vi skriker oss hesa och är lyckligast i hela världen. Dagen efter vaknar vi kanske upp, ler, tänker ”fan jag är bra”, och planerar för kommande höst. Vinter. Vår. Sommar. Livet. Kanske vaknar vi istället upp och tänker ”Vad händer nu?” och fylls av tomhet. Förvirring. Ovisshet. Vi vågar kanske inte sträcka oss efter den där chokladmoussen som vi alltid drömt om.

Oavsett hur vi reagerar på den kommande friheten, med alla dess möjligheter så är det viktigt att vi VÅGAR ta för oss av möjligheterna, som en klok man sa till mig igår. För det kan ingen annan göra åt oss. Vi har ansvar för att göra oss själva lyckliga, för att vi försöker göra det bästa av vårt liv.

En annan klok man sa på radion för ett par dagar sedan ”Jag är inte rädd för att göra misstag, så länge jag inte gör om samma sak två gånger, så har jag fått en värdefull erfarenhet i livet”, och är det inte så vi ska tänka?

Bara kör. Blir det inte som du tänkt, vad gör det?