Vetenskaplig metod. Ordet fick mig att våndas inför dagens föreläsning.
Efter redan första timman hade ett par studenter placerat sina skallar över anteckningsböcker, redo för en tupplur. Jag övervägde också förslaget (eller kanske mer att cykla hem fortast möjligt) Men samvetet gnagde inom mig, kunde lika gärna stanna när jag ändå var där & anteckna så mycket som möjligt
(Föreläsaren var alldeles för snabb för att jag skulle hinna anteckna allt & pratade på akademiskt språk vilket försvårade det mesta!)

Efter sju timmar var min skalle totalt slutkörd. Lika förvirrad som vid start cyklade jag hemåt.
Funderade på om det skulle vara värt att läsa igenom dagens osammanhängande anteckningar, läsa om vetenskaplig metod i böckerna? Bestämde mig trots allt för att göra det. Och gissa vad? Jag blev helt såld, det hela är som ett pussel. Jakten på att få varje bit på plats, där den passar. I min iver började jag analysera över en seminarieuppgift, hur den ska lösas. Spejade & jämförde vilt i böckerna efter förklaringar. Det hela slutade med att jag mailade dagens föreläsare om frågor & funderingar gällande mina slutsatser om begrepp, förklaringar & metoder ifrån dagens föreläsning. Om jag kanske, kanske förstått det hela? I allafall till 50% eller kanske i allafall till 20%(?)
Vad har jag lärt mig av detta? Att inte bestämma mig för att något är svårt & tråkigt innan jag ens provat det.
Vem vet, jag kanske skulle älska att tippa på hästar eller spela bridge om jag bara gav det chansen?
;)