Vila i frid, älskade fina Sigge

Jag kommer alltid minnas dig.
Du fanns vid min sida första dagen jag flyttade hemifrån.
I 5,5 år fanns du där, med ditt söta, håriga ansikte.
Det är så tyst nu. Inget raffsande. Ingenting.
Just nu vill jag inget hellre än att du ska äta upp någon växt,
vill höra ditt gnagande, vill höra dina små fötter skutta runt i köket.
Men det är tyst. Du är död. Du finns i en låda. I mitt vardagsrum.
Ikväll ska du med hem till Hällefors, imorgon ska du begravas.
Jag kommer aldrig glömma hur det kändes,
när du somnade in i min famn. Hur du blev kall. Orörlig. Men så fridfull.


Tack Sigge-kanin. För alla år vi fick tillsammans.