Löpning på morgonkvisten

"VADFAN" sa jag imorse & kastade iväg täcket.
(försökte först stänga av klockan. Ville inte gå upp.)
Med en massa självpepp så lyckades jag slita mig från sängen.
Jag slängde på mig löpardressen, pannbandet & vantar.
Gav mig ut i minusgrader. Snöstorm. Klockan åtta en söndag.
Insåg snabbt att jag måste springa om jag skulle ta mig runt!
Och det gjorde jag. Halkade åt alla håll, snön letade sig in i skorna.
Men runt, det kom jag. Med en massa positivt tänkande!
"Du fixar det här Jenny, kom igen nu då" I den stilen.
Känslan efteråt. Ja, den är guldvärd. På alla sätt.

Den där löpturen behövdes efter Ikeas julbord igår.
Och efter alla dessa portioner med tacopaj (!)
(för att inte tala om dillschipsen som sitter fint i magen!)
Och för att inte tala om vilken latmask jag varit,
har inte rört på mig sen i måndags. Efter ki-boxningen.
Så nu jäklar, nya tag. Ikväll väntas gymmet!



Kommentarer
eva, ju

Du har en sån jäkla självdiciplin, Jenny. Jag är djupt imponerad och fruktansvärt avundsjuk.

2010-11-29 @ 23:08:08
URL: http://evaju.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Jenny Pettersson

Mamma till sonen Malte 1 år. Radhusägare. Socionom. Kattägare till två ragdoll. Förlovad.

RSS 2.0