Under den senaste tiden har jag börjat ifrågasatt om det verkligen är värt att jobba nästan 40% plus heltidsstudier.
Jag trodde jag skulle orka. För ett par stycken i min klass har barn och då borde jag ju inte klaga?
Men stressen, den äter mig inifrån.
Hur mycket jag än presterar nu så är jag ändå inte nöjd, ett säkert kort på stress när det kommer till mig.
I grund & botten har jag alltid varit en person som blir glad av att få godkänt, som inte tycker om att tävla. Som är lagom. Det är rätt ord. Lagom.
Nu siktar jag högre? På högsta betyg. Bästa referenserna från jobbet. Mera pengar.
Jag måste inse faktum. Att jag inte klarar det. Att jag inte vill klara det längre.
Har gått med magvärk de senaste veckorna. Illamående. Trötthet. Olycklig.
Bra betyg, pengar och bra referenser. Till vilken mening?
Jag vill vara "lagom" igen, göra det jag ska och sen vill jag spendera en massa mer tid på vänner, familj (där ingår du Perry) och träning. Vad jag saknar det. Att sporta. Göra något fysiskt.
Och vad jag saknar att komma hem en dag och ta en powernap. Zappa på tvn. Ta ett bad. Läsa twilight böckerna som jag aldrig hinner läsa.
Jag vill satsa på skolan, för det känns så rätt.
Och det räcker för mig. Frågan är om jag kommer ta steget och säga upp mig?
... Det återstår att se.

Familj och vänner. Det viktigaste här i livet.
:)