Djungelvrål, så nära men ändå så långt borta:(

Igår fick jag ett sockersug, ett ordentligt begär som slog ut hela systemet. Min hjärna, min kropp ville bara ha en sak.
Godis. Vi gick till närmsta affär, Per köpte popcorn & jag köpte en påse med djungelvrål. Yes, ni läste rätt. Djungelvrål.
När vi kommer ut från affären så sliter jag upp påsen & ska precis trycka i mig min första. Då rycker Per påsen ifrån mig. Jag blir så klart arg. Riktigt arg. Börjar genast argumentera:

"Per, ge hit påsen NU!!"
"Varför skulle jag det? Du har ju slutat med godis?"
"Ja jag vet. Jag har slutat med "lösgodis"
"Varför köper du det här då frågar Per argt.
"Men Per, det här är ju "påsgodis"...
Och där började jag bli glad igen. För jag hörde själv hur dumt det lät.
Pås eller lösgodis.. Egentligen samma sak, men ändå inte;)



Kommentarer
Johanna

haha stackare, inte kul med sockersug. jag tror vi ska undvika koncentrerade japaner i fortsättningen haha ;)

2010-02-11 @ 21:24:14
URL: http://nikoninan.webblogg.se/
Eva

vilken härlig bild ;)



jag har också slutat med godis.. men chips, semlor, minimuffins och glass med chokladsås och maränger är tydligen okej.

2010-02-12 @ 23:27:34
URL: http://evaju.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Jenny Pettersson

Mamma till sonen Malte 1 år. Radhusägare. Socionom. Kattägare till två ragdoll. Förlovad.

RSS 2.0