När du vill förändra & få något nytt i ditt liv är det viktigt att du utgår från det du tycker innerst inne. Lyssna på det som är din längtan & dina drömmar.
För Att skapa sitt liv är en pågående process där det är väsentligt att stämma av med sig själv var man är och bar man är påväg. Följande steg är en konkret hjälp på vägen:

• Känn efter
• Formulera & beskriv
• Visualisera
• Släpp taget
• Håll drömmen levande
• Öka chanserna
• Ha tillit

Sanna Ehdin - Finn din inre styrka

När du vill förändra & få något nytt i ditt liv är det viktigt att du utgår från det du tycker innerst inne. Lyssna på det som är din längtan & dina drömmar.
För Att skapa sitt liv är en pågående process där det är väsentligt att stämma av med sig själv var man är och bar man är påväg. Följande steg är en konkret hjälp på vägen:

• Känn efter
• Formulera & beskriv
• Visualisera
• Släpp taget
• Håll drömmen levande
• Öka chanserna
• Ha tillit

Sanna Ehdin - Finn din inre styrka

När du vill förändra & få något nytt i ditt liv är det viktigt att du utgår från det du tycker innerst inne. Lyssna på det som är din längtan & dina drömmar.
För Att skapa sitt liv är en pågående process där det är väsentligt att stämma av med sig själv var man är och bar man är påväg. Följande steg är en konkret hjälp på vägen:

• Känn efter
• Formulera & beskriv
• Visualisera
• Släpp taget
• Håll drömmen levande
• Öka chanserna
• Ha tillit

Sanna Ehdin - Finn din inre styrka

• Se det positiva, starka och vackra hos alla personer du träffar
• Säg något positivt till dem du träffar
• Utför minst en vänlig handling mot andra varje dag
• Lägg märke till minst tre saker som gör dig glad varje dag
• Le mot en främmande människa ofta
• Försök skratta åt dina fel & misstag, istället för att klandra dig själv
• Fokusera på det du har, det du är glad för & det som fungerar
• Fokusera på det lustfyllda i det du gör (arbete, skola) Hur du kan göra det mer lustfyllt?

"Följ det som gör dig lycklig och
det kommer att öppna dörrar för dig
där det tidigare bara fanns väggar"

"Först blir förändringar ifrågasatt & förlöjligade,
därefter blir de starkt motarbetade,
för att slutligen bli accepterade som självklara"

• Vad får dig att känna dig levande & yngre?
• När var den senaste gången som du kände dig genuint som dig själv?
• Vad ökar din puls & får din kreativitet att slå volter?
• Vad skulle du göra om du inte behövde försörja dig?
• Vilka önskningar dyker upp.. Om och om igen?
• Vad tyckte du om att göra som barn?
• Vad längtar du efter?

"Ge mig tillåtelse att välja det som är bra för mig
ge mig styrkan att välja bort det som är dåligt
och klokheten att veta skillnaden"

• Var snäll mot dig själv. Skäm bort dig själv med bra mat och mycket sömn. Genom att äta lite bättre och sova lite mer så blir du inte bara snyggare, du blir också smartare och lyckligare.
• Läs mer. Att läsa är otroligt utvecklande!
• Minska kraven. Ju förr du inser att du duger som du är,desto bättre. Med den grundinställningen ökar också dina chanser att lyckas, och framför allt för att må bra, trivas med dig själv & din omgivning. Ingen är perfekt, så varför måste just du vara det?
• Umgås med rätt personer. Häng mer med de kompisarna som får dig att må bra & minska på umgänget som får dig att känna dig osäker. Du ska kunna vara dig själv.
• Var ödmjuk. Ibland känns det som den värld vi lever i är stenhård och iskall, eller hur? Du kan faktiskt ändra på det, åtminstone litegrann genom att bete dig vänligt mot de personer du möter. Ge fler leenden och massor av komplimanger till människor du möter!

Tips från SOLO

"Se till det du har
och inte det du inte har"

• Ingen kan vara perfekt, det är bara att inse, även om du skulle lyckas träna dig till drömkroppen, få hyn sammetslen eller få ett tjockt hårsvall så skulle du ändå hitta något annat att klaga på. Inse att det är lika bra att att försöka acceptera dig själv!

• Du förbättrar din självkänsla när du accepterar dig själv. När du accepterar dig för den du är så är det en bra start till att skaffa en stark självkänsla. För att kunna jobba med din självkänsla så måste du acceptera "så här ser jag ut". Nästa steg, tycka om det du ser!

Blondinbella- Egoboost

Jag fick boken "egoboost" skriven av Isabella Löwengrip (blondinbella) i julklapp..
Tänkte ta med den till Egypten & läsa på beachen men kunde inte hålla mig!
Så jag läste ett par sidor (eller ett par kapitel) efter lunchen.. Och jäklar vad bra den är!

Som tjej i dagens Sverige ska man enligt normen:

- Ha en storlek som barbie (motsvarara en femårig flicka)
- Ha en perfekt hy som porslin
- Ha en platt mage och lår som ser ut som Madonnas.
- Ha bra betyg i skolan (helst i alla ämnen)
- Ha en vrålsnygg pojkvän som helst är lite äldre
- Ha nya kläder, jämt
- Ha stans snyggaste och största kompisgäng
- Alltid ha helgerna planerade med roliga saker
- Ha ett bra betalt jobb (eller extra jobb!)
- Vara en perfekt flickvän med rakade ben, alltid dofta gott, alltid vara tillmötesgående, aldrig bli svartsjuk och bete dig som Jenna Jameson i sängen (samtidigt som du absolut INTE får ha legat med så många- Du ska helt enkelt vara en naturbegåvning i sängen!)
- Vara upptagen. Alltid ha saker att göra, ditt liv verkar vara otroligt spännande. Att erkänna att man har legat en hel helg och tittat på alla "färjanavsnitten" och ätit gårdagens rester känns inte alls speciellt lockande!
- Du ska ha framtidsplaner. Om någon frågar vad du vill göra i framtiden så är det inte BARA juridik eller ekonomi på universitetet som gäller utan först ska du ha hunnit backpacka i Australien också.
(eller så har du hittat en cool modevetenskapsutbildning i Milano!)

Det här är egentligen FULLSTÄNDIGT omöjligt att uppnå, även för stålkvinnan själv! (finns det en sådan?)
Blondinbella skriver klokt:

Vi måste sluta inbilla oss att kraven vi ställer på oss själva är realistiska!
Hur rimligt är det att ha en kropp som en victoria secret modell?
Eller att ledigheten under sommaren ska bli som på film? Med ett stort kompisgäng som åker ut till en skärgårdsö där allt ser ut som en prippsblå reklam och alla är lyckliga & glada?
Vi måste sluta ha totalt osannolika krav på vad det innebär att känna lycka i livet!

Vi behöver inte ha tusen kompisar att umgås med! (bättre två riktiga, nära vänner än tusen ytliga!)
Vi behöver inte alltid festa eller göra roliga saker på helgerna!
Vi behöver inte vara perfekta inför pojkvänner

VI MÅSTE SLUTA VÄRDESÄTTA VÅRA LIV EFTER HUR ANDRA LEVER!

Jag har drabbats av panikångest,
som kommit & gått i perioder i mitt liv.
Den här hösten har jag kämpat emot den,
tack vara hjälp & stöd från en kvinna så har jag ifrågasatt tankar
(ångesten styrde starkt över mig i skolan, även i andra sammahang
placerade mig nära dörren i föreläsningssalar & undvek matsalen etc.)
Mådde illa. Yr. Skakade. Panik.
Ville bara fly, inte stanna kvar. Rädd för att svimma. Kräkas.
Övervägde att hoppa av utbildningen. Men valde att fortsätta,
tack vare kvinnan då som började ifrågasätta mig. Mina tankar.
Så när ångesten knackade på (vilket den gör än idag i olika sammanhang)
så lutar jag mig tillbaka, noterar "jaha, där kom den tanken"
Det är bara en tanke. En känsla. INGET JAG ÄR.
Jag mår inte illa. Jag ska inte svimma. Det är lugnt.
Och vad det hjälper. Nu kan jag hantera den. Äntligen.
(första gången jag berättar högt om det här, känns helt okej att göra det nu!)
Det är inge fel att visa sig svag. Det gör mig egentligen stark.
Alla har vi våra problem. Det gäller bara att våga förändra.
För det går. Tro mig. Jag kan idag sitta i längst fram i en sal.
Jag kan till & med äta ihop med andra utan att behöva kasta maten.
Och framför allt. Jag kan stanna kvar när ångesten kommer!
Jag har kontroll över mitt liv. Igen. Tack för det Susanna.
:)

Idag har jag ägnat mig åt en övning i mindfullnes.
Att vara närvarande när jag diskar. Lättare sagt än gjort.
"koncentrera dig Jenny, känn vattnet mot mina fingrar"
Undrar vad jag ska äta till frukost? Smörgås eller smoothie?
JENNY, tillbaka till disken. Frukostfrågan får jag ställa senare.
Ge min själ lite lugn, lite vila. Det är jag värd.

Gomorgon gott folk! Lillördag är här!

• Jag inser att jag alltid har ett val
• Jag använder det för att välja mina reaktioner och attityder till det som sker
• Jag accepterar mig själv helt och fullt
• Jag värderar & uppskattar mig själv
• Jag vårdar och tar hand om mig själv
• Jag sätter sunda gränser för mig själv och mot andra
• Jag ser till att göra goda & roliga saker
• Jag bryr mig om andra och ser aktivt till att mina medmänniskor har det bra
• Jag kan ta emot vänlighet, gåvor & njuta av det
• Jag delar glädje med andra

Sanna Ehdin- Finn din inre styrka

Mycket som händer. Förändringar.

"Lyssna på din inre röst, finn din väg
och var sann mot dig själv.
Då lever du ditt liv"

Igår ringde mammsen & var eld & lågor över en bok.
Sanna Ehdins - Finn din inre energikod
Jag gillar också hennes böcker,
tänkte först köpa samma bok
(men blev lite tveksam när jag såg priset på 200:-)
Så det blev den här nedanför i stället..
Egentligen har jag den sen förut,
men efter att ha lånat ut den till mammsen så var det kört.
Hon vägrar att släppa ifrån sig den,
yes, Sanna Ehdin är beroendeframkallande!
Ge kvinnan en chans, det är det lätt värt.
:)

"Vill du känna dig tillfreds och uppleva lycka-
och välmående? Bejaka då dig själv-
Och lev din inre styrka"

Idag har jag roat mig med att skapa en egen dream board,
satt upp höstens mål & drömmar på ett väldans konkret sätt.
Bara att leta fram en massa tidningar,
klippa ut alla bilder som känns tilltalande & limma upp dem på ett stort ark!
Så här blev delar av slutresultatet! Känner mig riktigt peppad!
Halsen fortsätter dock att krångla, tror jag ska sova nu & vänta på friskare tider
;)

Idag är det en sån dag när allt känns bra. Riktigt bra.
När jag liksom är "levande till 100%" oj, nu lät jag väldigt filosofisk.
Hur som helst, jag är jävligt glad & lycklig för att sammanfatta det kort.
Det mesta går just nu vägen. Godkänt på tentan, godkänt på de muntliga redovisningen idag.
Snart får jag träffa min familj (Vi ska ta en fika & äta ute ikväll)
Jag har fått jobba lite på mitt gamla jobb, det finns inget bättre ställe att jobba på!
Och pricken över I:et idag är deklarationen som kom!
Jag får tillbaka lite över 4000 kronor. Pressen över att vända på pengarna/spara rann genast bort.
Det kommer gå runt. Det tackar jag för!
  
                 
                 Till vänster ser ni hur jag ser ut idag. Till höger ser ni hur jag mår idag!

Syns jag? Hörs jag? Existerar jag? Vem är jag? Varför får jag inte vara med? Är det något fel på mig?
Dessa tankar snurrade runt inom mig under min högstadieperiod, från sexan till nian.
Jag har fått uppleva utanförskap. Jag har aldrig någonsin nämnt det för någon (förutom till Per lite ytligt) hur jag kände och upplevde den tiden i mitt liv. Hur den har påverkat mig som person, brytit ner min självkänsla och krossar all självtillit samt tillit till andra människor över huvudtaget.

Idag började jag spontant, oberört prata om mitt förflutna med Per. Jag blev själv förvånad, för första gången kunde jag "öppna" mig utan problem och sätta ord på det jag upplevt. Och det är ett tecken på att jag släppt & accepterat mitt förflutna. Jag har gått vidare och det är därför som jag nu väljer att skriva ner det.
Varför jag inte har gjort det tidigare beror på skam. Jag skämdes helt enkelt. Det var som allt var mitt fel.
Att jag väljer att skriva av mig nu beror också på att jag vill visa för mig själv att det INTE alls var mitt fel. Att jag bara hade oturen att hamna i en mindre bra klass.

Innan jag började sjuan gick jag i en bra klass, jag både hördes, tog plats och syntes. Allt förändrades den dagen när jag hamnade i en ny klass, där endast två personer från min gamla klass också tillhörde (jag hade inget direkt gemensamt med någon av dem) men det slutade ändå att jag och en tjej, kallar henne L började umgås. Det var vi mot dem. (De andra var de snygga, tuffa tjejerna som rökte och festade redan i sjuan)
Jag kommer ihåg att jag hade ont i magen varje dag som jag kom hem från skolan. Varje morgon likaså, då undrade jag om L skulle vara sjuk? För då skulle jag skolka. (Att sitta ensam & äta i matsalen är nog varje tonårings mardröm) 
Ungefär så förflöt tre år av mitt liv i skolan. Jag blev aldrig utsatt för "direkt" mobbning men det var ingen direkt som pratade med mig, jag var helt enkelt osynlig.
Som tur var så struntade jag aldrig i skolan så jag klarade mig bra betygmässigt.
En sak som "räddade" mig i högstadiet var mitt sociala liv utanför skolan. Jag umgicks då med ett gäng tjejer (och senare också killar) vilket gjorde att jag i allafall hade vänner på fritiden.

Men jag minns alla redovisningar med skräck. Hur jag röd som en tomat stod där och stammade fram ett svar(Där har jag grunden för dagens problem med redovisningar:(
Idag har jag också svårt för stora grupper. Jag kommer ihåg skräcken att komma in i min klass idag & presentera mig inför alla 45 personer. När vi sedan skulle "mingla" runt & vara sociala så ville jag inget hellre än att fly. Plötsligt var jag tillbaka till högstadiet. Direkt jag satte fötterna innanför Örebro universitet så började pulsen stiga och jag ville bara sätta mig på första buss & åka hem. Men något hindrade mig. Mina tankar som sa åt mig att jag inte längre är ett offer. Att jag har samma rättigheter som alla andra. Att höras och synas. Så jag bestämde mig för att försöka göra allt jag kan för att förändras. För att kämpa mot "högstadiestämpeln" som verkligen klibbat sig fast på mig. Som sagt, jag har otroligt svårt att lita på människor. Jag har svårt att släppa människor nära mig, så svårt att jag många gånger väljer ensamheten framför sällskap.
Men jag blir bättre, dag för dag.

Det är inte synd om mig. Jag hade otur. Men jag har samtidigt lärt mig så otroligt mycket av allt. Jag har blivit starkare, mer sympatisk men framför allt så har jag accepterat mitt förflutna som en del av mig. Det går inte att förändra det som varit, men jag kan göra allt för att forma min framtid, min tid på universitetet till något bra.
Men jag måste också kämpa för att låta människor komma mig nära, igen.
Och genom att dra upp allt det här till ytan igen så tror jag att jag kan klara det!

Mod. Med mod kommer vi långt.

Det finns en sak som verkligen gör mig skräckslagen. En fiende som jag måste lära känna för att klara av mina år på universitetet. Bara tanken på detta ger mig kalla kårar, känslor av obehag i precis hela kroppen.
Det är nästan så illa att jag blir kallsvettig av bara tanken på min fiende.
Jag måste erkänna en sak, min största fobi här i livet är att redovisa arbeten i skolmiljö.
Det går liksom inte att beskriva hur jobbigt och läskigt jag tycket att det är.
Tror min fobi grundar sig i en händelse i högstadiet.
Jag skulle redovisa i historia om "spinning Jenny" minns jag. Då fick jag min första ångestattack i samband med en redovisning. Hjärtat började slå i hundra åttio, fick svårt att andas och var säker på att jag skulle svimma. Att jag blev pionröd över hela kroppen ska jag kanske också tillägga.
Sen dess har jag verkligen fruktat det.
Dock är det verkligen inte alls så i andra situationer, har inga problem med att prata i mindre grupper (där det inte ställs krav på att jag ska göra någon redovisning) Likaså i jobb situationer (som jobb-möten) är jag inte alls rädd för att prata & ha åsikter.

Som sagt, jag MÅSTE lära mig att tycka om min fiende för att klara av det här.
För redan imorgon är första redovisningen. Är så nervös att jag faktiskt mår illa.
Och att jag redan imorgon blir betygsatt gör inte saken bättre!
Men jag ska klara det, jag ska lära mig att acceptera en redovisning i skolmiljö.
Det är mitt mål.

"Fobier är konstiga fenomen. Men det ända sättet för att-
bli kvitt dem är faktiskt att utsätta sig för det vi fruktar"