Nu är det hög tid att bjuda på en reseberättelse från vårt Italienska äventyr (!)

Italien. Underbara land. Vi började resan på tisdagen, det var en trött och medtagen jag som satte mig tillrätta i sätet på väg mot Skavsta flygplats. Jag hoppades av hela min själ att influensen var ett minne blott så jag kunde få njuta av den efterlängtade resan. Väl framme på Skavsta åt vi mat (korv och bröd för min del) och jag lyckades spilla ut coca- cola över Pers nya fina vita tröja. Klumpeduns. Av ett mirakel gick det tvätta bort fläckarna med vatten. Tackförden. Efter en stund satte vi oss på planet, jag som vanligt i mitten som drar de kortaste benen av oss två. Tre timmar senare klev vi av flyget i Rom där vi tog transfer till vårt hotell i centrala Rom. Checkade in, spanade in rummet innan vi gick tvärs över gatan för att beställa mat. En trevlig karl från Mauritius jobbade där som vi satt och pratade med ett tag, sen tog vi med pizzan och smörgåsen vi beställt till rummet. Jag somnade redan vid tolvslaget och sov som en stock….

Onsdag. Rom bjöd på sol denna dag och vi knallade ner till frukostbuffen (bästa med att bo på hotell!). När vi var mätta & belåtna checkade vi ut för att bege oss mot terminalstationen för att hämta upp vår bil som vi hyrt. En stor stadsjeep mötte oss i garaget och till en början krånglade GPS:en, blev lite nervösa för det är ett äventyr att köra i centrala Rom. Trafik överallt. Inga trafikregler. Tutor. Ja, en stor skillnad mot lugna & sköna trafiken i Sverige. Tillslut hoppade den igång och vi kände oss lättande när jag inte behövde agera kartläsare (helt hopplös på den fronten). Vi började bilresan mot Amalfikusten med första destination staden Pompiji. Vi stannade och åt lunch på en vägkorg (Autogrill). En varsin smörgås med lufttorkad skinka och mozzarella ost. Mycket gott. Vi fortsatte bilfärden med Italiensk musik och vackra landskap som svischade förbi utanför. Helt otroligt vackert. Sen kom vi fram till Pompeji där vi besökte en stad som blivit begravd i aska för väldans många år sedan av vulkanen Vesuvio. Helt otroligt att ett vulkanutbrott begravt en hel stad och att den sedan blivit framgrävd... Vi såg människor som blivit begravda som fanns bevarade fortfarande… Vi gick runt i flera timmar och då såg vi inte ens en bråkdel av allt. Nästa stopp blev i en mataffär där vi laddade upp med godsaker (vin, baguetter, godis, chips, dricka med mera). Sen anlände vi till Sorrento där vi bokat hotell för två nätter. Vi fick ge bilnyckeln till en Italienare som körde ner bilen i garaget på hotellet (Per njöt verkligen av den här lyxen varje dag). Vårt rum var mysigt, utanför hade vi apelsin och citronträd.  Vi korkade upp en flaska vin och åt våra baguetter… En härlig kväll i Sorrento.

Per står på stadens gamla övergångsställ...

Fick tofflor av hotellet //lycklig tjej!

Hotellets vackra trädgård..

Dagen efter åt vi den godaste frukosten på resan. Allt var fräscht & gott. Jag gick loss på fruktsalladen och de söta bakverken av choklad. Bröd och annat gott blev det också. Mätta & belåtna satte vi oss tillrätta i bilen för att börja vårt äventyr längs Amalfikusten. Det var inte helt lätt att köra här, smala serpentinvägar ”det känns som att spela tv-spel, det hoppar lite vad som helst framför mig som jag måste väja mig för” beskrev Per det som. Första stoppet på dagen blev hos en gammal dam som sålde frukt längs vägen. Vi ville ha färska apelsiner men när kvinnan ville ha 60 kr för två apelsiner och mandariner fick det räcka med en varsin mandarin… Hon var inte nådig på att ta betalt. Vi stannade vid flera utsiktsplatser för att njuta av utsikten och knäppa bilder. Efter ett tag kom vi fram till Positiano, en liten mysig by. Vi fascinerades över Italienarnas sätt att bygga husen i bergen, i stora sluttningar. Helt otroligt. Vissa parkerade bilarna på hustaken… Vi spatserade runt i staden en stund, gick ner till stranden och besökte små butiker där det återkommande säljtemat var… citroner! Sen fortsatte vi fram längs serpentinvägarna tills vi kom fram till nästa by, Amalfi. Här åt vi en varsin pizza och knallade runt i mysiga gränder.  På hemvägen till Sorrento gjorde vi en del stopp lite här och var. Jag blev en smula åksjuk av vägarna och klev tacksamt ut ur bilen vid varje stopp för att magen skulle landa igen… ;) En riktigt härlig dag hade vi tillsammans, utan tvekan den bästa på resan, älskade verkligen att bila runt i södra Italien. På kvällen kom vi tillbaka till Sorrento och då var det dags att undersöka staden.  När fötterna skrek efter vila satte vi oss på en restaurang där vi beställde in pasta. Där satt vi kvar länge och pratade…

Fina Sorrento

Fångade Per på bild när han pallade apelsiner...

Fredag. Gårdagens moln var bortblåsta och solen stod högt på himlen. Njöt extra mycket av sista frukosten på hotellet innan vi packade och checkade ut. Idag skulle vi bila tillbaka till Rom. Jag föreslog att vi skulle besöka vulkanen Vesuvio på hemvägen och Per nappade direkt. På guppiga och slingriga vägar som gav mig åksjuka igen tog vi oss upp mot vulkanen. Vi kom längre och längre upp. När det var ett par hundra meter kvar till toppen fick vi parkera bilen och gå sista biten med vandringsstavar. Med gassande sol (blev till och med lite rödbränd här) tog vi oss upp till Vesuvio och jag fick beskåda min första vulkan (!). Fast jag måste erkänna att jag hade en annan bild av vulkanen, med puttrande röd lava och rök men Vesuvio såg inte riktigt ut så… Helt otrolig utsikt var det här uppifrån över havet och staden Neapel. När vi kommit ner igen så hade vi ett par timmars bilfärd tillbaka mot Rom. Ett hederligt stopp på Autogrill blev det också. På kvällen rullade vi in till terminalstationen, parkerade bilen och rullade väskorna mot tunnelbanan som tog oss till vårt nya hotell i Rom. Vi checkade in en sista gång för den här resan, gjorde oss snabbt i ordning för att sedan besöka området ”Trastevere” som är känt för sina restauranger och pubar. Vi hamnade på första bästa restaurang (hungriga som vi var) där det var kö för att komma in och en prisvärd meny för fyra rätters. På väg tillbaka mot hotellet gick vi förbi Colosseum och möttes av ett folkhav av Italienare (flera nunnor). Jag gick fram till en polis och frågade vad som hände men polisen förstod inte engelska, pekade på klockan och sa ”finish eleven”... Vi letade oss fram och långt där framme kunde vi skymta en vitklädd man som mässade på Italienska. Påven. Papà Francesco. Vi har med andra ord sett påven som har som tradition att befinna sig vid Colosseum varje långfredag. Mäktig upplevelse. Nöjda knallade vi sedan hemåt och tog det lugnt på hotellet.

Utanför Colloseum när påven höll tal

Lördag. Näst sista dagen på resan. Denna dag besökte vi världens minsta land – Vatikanstaten. Vi var inte ensamma om denna idè. Turisterna haglade tätt och bildade långa köer för att komma in i landet. Efter ett tag kom vi in och då gick vi direkt in i den kända och fina kyrkan ”St. Peterskyrkan” där vi gick runt en stund, fotade och beundrade konstverkan. När vi kände oss klara med Vatikanstaten spatserade vi runt i Rom, köpte Italiensk glass, kikade i affärer och sedan var det dags för fotboll (i alla fall var tanken att det skulle bli det). När vi kom ut till arenan som låg i utkanten av Rom, flera timmar innan matchen skulle börja, fick vi veta att vi behövde ID för att köpa biljetter. Vi tog oss tillbaka till hotellet (som inte tog 20 min. som vi hört utan minst en timma) och när vi väl var tillbaka vid arenan var det försent att köpa biljetterna. Stackars Per var fruktansvärt besviken och till råga på allt öste regnet ner just då. Ingen bra stämning med andra ord (och lite osams var vi också för att jag inte hade med mig mitt ID). Men sen ryckte vi upp oss och åkte till den kända shoppinggatan i Rom där vi (okej, mest jag) frossade i alla vackra kläder. Vi såg även den kända spanska trappen. Sen åkte vi tillbaka till hotellet för att byta om inför middagen som vi planerat för att fira två år som förlovade (det var påskafton när vi förlovade oss så vi har valt att fira årsdagen då). Vi åt på en jättefin restaurang i anslutning till hotellet där vi åt fyra rätter. Himmelskt gott som fick gårdagens middag att blekna. Efterrätten, ja den gick inte av för hackor. Vi satt där länge, pratade, skålade i vin och bara njöt av maten och varandra. (TVÅ år som förlovade, vart sjutton tar tiden vägen??).

 

Söndag. Sista dagen på resan. Vi åt frukost innan vi begav oss ut i Rom för att besöka Colosseum. Vi gick runt i flera timmar där inne, fasades för det hemska bakom denna byggnad men fashinerades samtidigt hur de kunde bygga något sådant för så länge sedan. Efteråt spanade vi in den kände fontänen ”fontanta de trevi”. Vi avnjöt den godaste pizzan på resan och italiensk glass. När vi gått så mycket att fötterna domnat av (lätt hänt finns otroligt mycket att se i Rom) åkte vi till terminalstationen för att ta bussen till flygplatsen. När vi sitter på bussen frågar Per om det är sommartid och det visade sig att det blivit det föregående natt och vi hade rena turen att våra mobiler ställde om sig av sig själva (!). Vi kom med planet och lämnade underbara Italien. Men jag tänker resa tillbaka igen, det är jag säker på.