Det där med val, det där med att fatta ett beslut och stå fast vid det trots att möjligheterna haglar är inte alltid så lätt, det har jag fått erfara så många gånger.
Då jag stått i valet & kvalet, om jag ska tacka ja och köra eller vänta på nästa tåg?..

Idag fick jag en "aha-upplevelse" om mig själv, ett tecken på att jag håller på att växa upp eller kanske bara gå från spontan till eftertänksam?
Jag har helt enkelt blivit erbjuden en heltidstjänst på ett företag här i Örebro som både kan ge mig möjligheter och erfarenheter men det kan också vara en nitlott.. Ett misstag.
Jag vet inte, men som en klok person sa åt mig "du vet vad du har, men inte vad du får"..
Och det är ett jäkligt klokt citat.
Grejen är den att jag har gått och blivit feg, med stark betoning på feg.
För ett år sen hade jag utan tvekan tackat ja, kört på och hade det inte blivit som jag planerat så hade jag bara ryckt på axlarna och hoppat på ett annat tåg.
Det var jag då, spontan och kanske en smula omogen? eller bara livsglad och nyfiken?
Jag vet inte, men idag känns det inte alls så enkelt.. När chefen för företaget ringde upp mig igår så tackade jag så mycket för jobbet men sa också att jag behöver fundera över helgen.. Väga för och nackdelar liksom..
Och OM jag har gjort det. Jag har inte tänkt på något annat, och ju mer jag tänker desto mer osäker blir jag.
Om det är rätt? Om jag vågar hoppa på detta tåg och chansa?`

För inom mig har jag en viss förhoppning om ett annat jobb, i en annan stad.. Som kan bli mitt!
Om jag vågar ta steget så klart..

Ni kan nu kalla mig Jenny, den eftertänksamma..!