"Var lugn Jenny, andas ordentligt och tänk BARA postitiva tankar", ungefär så gick min inre dialog med mig själv när jag satte mig på cykeln och cyklade till Halltorp där jag skulle på arbetsintervju!
Jag kände mig självsäker, stark och cool lugn.. Ända tills jag skakade hand med arbetsledaren och fick frågan "vad jag har att tillföra arbetsplatsen"
Där och då började mitt självförtroende dala och jag mumlade något om en "rolig tjej som är duktig på medicin"
Mina positiva tankar var som bortblåst och jag tänkte om och om "fan, nu är det kört"
Med negativa tankar kommer man inte långt, så jag bestämde mig för att få upp självförtroendet på topp igen!
Sagt och gjort, jag peppade mig själv med positiv feed-back, satte på ett "pepsodentleende" och sa med självsäker ton att jag vet att jag har mycket att tillföra denna arbetsplats!
Men det var inte lätt, jag var svettig, nervös och mitt skratt lätt både falskt och ihåligt (vilket säkert bara jag märkte)

Efter en rad frågor och en presentation av mig och arbetsplatsen så var det dags för rundvandring!
Det är småbarn som är på kortis där så jag fick träffa en 3-åring som kröp runt på golvet!
Personalen gullade med barnet och även arbetsledaren gjorde det så jag kände att jag borde göra samma sak
(mina kunskaper om barn sträcker sig inte särskilt långt men jag gillar barn och vill mer än gärna jobba med dem!)
Med viss osäkerhet började jag klappa på barnet och säga "heej" med pipig röst (jag beteede mig verkligen som om jag klappade en hund) Men på något sätt funkade det för det lilla barnet sträckte ut sin hand mot mig och då, för första gången där kände jag mig både lugn och glad!
För om jag kunde charma ett barn på samma sätt som jag charmar en hund så måste jag fan ha gjort något slags intryck på arbetsledaren!
Och det gjorde jag för jag ska få "prova på" jobba ett par dagar framöver!

En sak kan jag i allafall konstatera, med positiva tankar om sig själv och omgivningen så kommer man väldigt långt!